Förra året lade miljöpartiet, av alla partier, en motion om att Järfälla skall erbjuda halalslaktat kött på sina skolor och förskolor. Hela motionen kan läsas här.

Utdrag ur motionen:

I Sverige i stort, men också i Järfälla, är den muslimska närvaron genom invandring från olika länder en realitet som kommer att prägla all tid framöver så länge Sverige existerar.

Jag kan bara konstatera att denna meningen säger så oerhört mycket…

Här kan du se hur religiös slakt kan gå till.

Slaktindustrin är aldrig någon vacker syn, men vad som är särskilt upprörande här är att man vill tillgodose kraven på ytterligare ”onödigt” djurplågeri enbart på religiös grund. Inte på medicinsk grund. Inte på vetenskaplig grund. Utan onödigt djurplågeri baserat på enbart religiös grund, alltså tro. Och det ska kommunens skattebetalare finansiera.

Hur som helst, efter remiss till kommunledningskontoret, konstateras att Järfälla redan idag erbjuder halalkött. Således blir det ett icke-beslut att fatta på motionen; avslag eller bifall spelar ingen roll, det erbjuds redan halalkött, och kommer fortsätta att erbjudas. Därför är förslaget att motionen ska lämnas utan åtgärd.

Att det handlar om ett icke-beslut gör att det blir lite förvirrat om hur motionen ska bemötas i kommunfullmäktige, men det blir ändå några repliker från MP och SD.

Här kan du se debatten

Jonas Serneholt (MP)

Marita Carlsson (SD

Här har jag skrivit ned den huvudsakliga debatten:

MP:
Jag vill börja med att yrka bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut. Som miljöpartist vill jag stå upp för en konstruktiv mångfald av kulturer i Sverige, och det tycker jag att det här förslaget till beslut återspeglar återspeglar hur järfälla redan idag hanterar det här, och förhoppningsvis efter det här mötet också kommer hantera frågan om halalalternativ i skolan. För som vi ser det så är det här också en fråga om religionsfrihet, så att jag konstaterar … För att knyta ihop säcken; kommunstyrelsens förslag speglar den verklighet som råder idag, och om behovet kommer att öka i framtiden eller inte, det får framtiden utvisa, och då är jag övertygad om att kommunen kommer att hantera det på ett konstruktivt sätt också.

SD:
Jag tror att det är många föräldrar och barn i både skolor och ungdomar i småskolorna som inte vill bidra till detta djurplågeri som det innebär att producera det här halalköttet, så jag vill inte lämna något bifall till den här motionen.
Och jag vet inte… Jag tycker det är så konstigt att man kan ta ett beslut här, och jag förstår att man inte kan överklaga det, men jag vill ändå tala om att det halalköttet vi producerar i Sverige idag, med bedövning, är att föredra, om man nu går förbi mig och tycker att man ska servera det här i skolorna. Det ska inte vara importerat kött där djuren har dött pga avblodning under djurplågeri.

MP:
Då vill jag också klargöra miljöpartiets ståndpunkt när det gäller hur vi hanterar produktionen av halalkött som finns i Sverige. Nu var det egentligen inte, som jag ser det, att vi skulle diskutera halalslakt som sådan, som ärendet avser, utan det här handlar ju om att erbjuda de halalalternativ som finns i skolan. Men så vill jag bara då påpeka att miljöpartiet på riksplanet står helt och fullt fast bakom den kompromiss som vi har, som vi har bakom halalkött, nämligen att det sker med bedövning, men med de rituella religiösa inslagen. Och sen måste jag då också få säga att det här behöver inte vara en sådan dramatisk fråga egentligen. För säg att någon av oss sitter bredvid en bordsgranne som äter halalkött; det behöver inte jag eller någon annan av oss lida av, för det är ju nämligen en fråga om valfrihet. Det finns ingenting som säger att vi är tvingade att äta vare sig det ena eller det andra, så det är fråga om valfrihet och behöver inte överdramatiseras.

SD:
Återigen så vill jag säga att det är djur som producerar det här köttet, och vi har fria handelsvägar, vilket innebär att halalslaktat kött, som har slaktats med djurplågeri, kan komma att förekomma. Och då är det frågan om, det är lite kontroversiellt, ska Sverige som har djurskyddslagar som säger att vi ska ha bedövade djur innan halalslakten görs på det här religiösa sättet, eller hur ska det bli? Vad tänker vi?

MP:
Ja, då kan jag inte låta bli att kommentera hur Sverigedemokraterna, du Marita, använder djurrättsretorik för att i grunden, för det är det det handlar om, Sverigedemokraterna blir plötsligt djurvänner så fort det handlar om halal. Men i grunden handlar det om skabbig islamofobi. Det är det det är frågan om.

Som Marita mycket riktigt tog upp, genomförs halalslakt i Sverige med bedövning. Något som dock EU vill tvinga Sverige att sluta med. Som tur är får Sverige tills vidare behålla sina djurskyddslagar, men det är nog snarare en fråga när, inte om, när EU till slut lyckas tvinga igenom en lagändring.

Som Marita dessutom sa, råder fria handelsvägar. Det innebär att i Sverige kommer det att serveras kött från djur som halalslaktats utan bedövning. Dessutom kommer kommunen aldrig kunna kräva att köttet ska vara lokalproducerat, även detta som en konsekvens av vårt EU-medlemskap. Det strider nämligen mot bestämmelser om fri konkurrens om kommunen gör upphandlingen på det viset, och kommunen kan få böta.

Vad jag saknar i MP:s motion är förstås ett ställningstagande även för judisk kosherslakt. Judar har det funnits länge i Sverige, men motionen tar enbart ställning för muslimer och muslimsk halalslakt. Detta kan jag inte se som annat än ren populism.

Vad jag också saknar helt är en kritisk syn på djurskydd och det djurplågeri det innebär. Det hela viftas bort med argumentet

…någon av oss sitter bredvid en bordsgranne som äter halalkött; det behöver inte jag eller någon annan av oss lida av, för det är ju nämligen en fråga om valfrihet…

What? Jag tror MP glömde bort att ”jag eller någon annan” också inkluderar djuret!

År 1998 var jag inte så insatt i politik. Men jag röstade på miljöpartiet eftersom jag trodde de stod för de otroligt viktiga frågorna; en bättre miljö, och djurskyddet! Idag vet jag bättre, efter att i denna debatt blivit ”utbildad” av Järfällas lokala miljöpartister. Jag tror och hoppas att de åtminstone har sitt miljötänk kvar.

Jag kan bara konstatera att trots en mycket sansad debatt, kände sig MP tvugna att dra fram osakliga känsloargument om islamofobi. Jag känner Marita lite grann, och kan bara säga att en människa med ett mer genuint intresse och engagemang för djurskydd och djurens rättigheter är svårt att hitta. Detta har hon hållt på med långt innan hon blev sverigedemokrat.

Dock lät det inte som miljöpartisten ens själv trodde på detta när han sa det, det kändes mer som en betingad yttring som av sig själv kryper upp ur halsen då det inte finns några argument i sak. Och motdebattören tursamt nog råkar vara en sverigedemokrat. Så intet ont om honom.

Förtydliganden

Jonas (MP) har haft vänligheten att förtydliga sina ställningstaganden och skriver så här:

Hej.

Jag skulle vilja bemöta en synpunkt som kom fram i ditt inlägg om debatten mellan mig och Marita Carlsson i Järfällas kommunfullmäktige. Det gäller det där med att jag skulle ha gjort ett känslomässigt inlägg om islamofobi. Du antyder att det var känslomässigt eftersom jag inte skulle ha haft motargument gentemot Marita i djurskyddsfrågan. Maritas djurskyddsengagemang vet jag inte mycket om alls. Om det är genuint är det självklart bra så. Vad jag menade i mitt debattinlägg i fullmäktige var att det är slående att Sverigedemokrater i gemen plötsligt blir djurvänner när det handlar just om halal. Men var har Sverigedemokraterna hållit hus när det gäller verkliga djurskyddsskandaler? Exempelvis den danska grisuppfödningen, dito den i Sverige som också visade sig ha klara brister, att fler och fler lamm får nöja sig med att stå inomhus osv. Jag anser mig vara en flitig nyhetsläsare, men jag har inte hört något från SD-s sida. Lika upprörande men kanske talande är att Sverigemokraterna är för vargjakt, och att det inom SD-s led t.o.m finns de som vill införa fri vargjakt, något Miljöpartiet ABSOLUT ALDRIG ens skulle kunna föreställa sig. Alltså, av alla de här pusselbitarna drar jag återigen slutsatsen att jag inte kan ta Sverigedemokraters djurskyddspatos på allvar, eftersom det i 99 fall av 100 framträder när det handlar om halal. En sak som definitivt inte stärker korten är att Marita Carlsson i ett blogginlägg i september förra året gjorde min motion till en kulturkamp mellan svenskt och icke-svenskt, eftersom hon uttalade något i stil med att hon som svensk inte ville känna sig tvingad att äta halalkött. Men det var ju just det jag också framförde i fullmäktigedebatten.

Hoppas att att jag kunnat klargöra mina åsikter.

Vänligen

Jonas Serneholt

Samt

Tillägg: Under samma fullmäktigedebatt som motionen om halalalternativ togs upp debatterades Järfällas miljöplan för de kommande tio åren. Där ville Miljöpartiet gå på det ursprungliga förslaget och tog tydligt ställning mot moderaternas, fp-s och kd-s ändringsförslag. Tyvärr vann det urvattnade förslaget efter votering. Med reservation för att jag kan ha fel!, men jag hörde att SD röstat på moderaternas ändringsförslag. Så nog finns miljötänket kvar hos oss, mer än hos SD, kan jag väl konstatera.

Vänligen
Jonas Serneholt

Och

Jag skulle vilja lägga ett historiskt perspektiv på diskussionen om religiös slakt, och hur och varför Sverige instiftade förbudet men sedan landade i den kompromiss som gäller för slakterier i Sverige som bedriver religiös sådan.

Jag tror inte att alla är medvetna om, att förbudet mot religiös slakt infördes i slutet på 30-talet i Sverige. Detta skedde efter påtryckningar från den då styrande nazi-regimen i Tyskland, samt från bruna krafter hos oss. Efter andra världskriget avskaffade flertalet europeiska länder förbudet mot religiös slakt, just med hänsyn till att förbudet var rasistiskt, antisemitiskt och var en kvarleva från nazismen. Rent krasst kan man säga att Sverige fortsatte att hålla fast vid en brunt anfektad lagstiftning. Sedan, i och med den muslimska invandringen landade vi till slut i den kompromiss vi har idag, en kompromiss som jag återigen säger håller för fullt rimlig, och är det så att vi kan tvingas försvara just den kompromisslösningen i framtiden, kommer jag inte att lägga mig platt för krav på obedövad religiös slakt.

Så som debatten ändå förs, nu om halal, konstaterar jag återigen att SD döljer kulturkampen mellan ”vi och dem” bakom djurskyddsretorik. Utan att på något sätt vilja gå till personangrepp, vill jag ändå med tydlighet säga att jag står för uppfattningen att det under en pollerad yta inom SD finns väldigt mycket brunt därunder. Och rent faktiskt är det ju så att SD har sina rötter inom den svenska naziströrelsen. Så därför är jag inte alls förvånad att det är SD som tar kulturkampsdebatten även i detta, och försöker få det att se ut som om det handlar om djurskydd. För återigen: Var höll SD hur när vi fick veta hur danska grisar plögas, hur svenska grisar också plågas, hur grisar i Sverige skållats före slakt, osv osv. Och varför är så många inom SD för vargjakt i varierande grad.

Ota när jag tar del av hur SD debatterar halal, får jag den bestämda känslan av att man på något vis vill framställa svensk djurhållning inom lantbruket, den svenska köttindustrin och de svenska slakterierna som Bullerby-mässiga och målar upp bilden av de farliga muslimerna som hotar allt svenskt. För mig är det inget annat än motbjudande.

Vänligen
Jonas Serneholt

Skrivet av Niklas Hallenfur

I kategorierna: Okategoriserade, Vår politik